Euron kommer inte överleva nästa recession

Varje gång det känns tungt att kampanja till EU-parlamentet, så brukar jag muntra upp mig själv genom att tänka på Jan Björklund. Mannen som ska försöka erövra ett mandat till sitt parti, genom att kampanja för att Sverige ska övergå till euron som valuta.

Euron fyller jämnt i år, 20 år. Den kommer dock inte att finnas kvar i nuvarande form om ytterligare 20 år. Euron är nämligen världens sämst fungerande valuta någonsin, och har haft en nyckelroll i Europas mycket taniga ekonomiska utveckling de senaste decennierna.

Euron skapades inte för att det skulle ha varit ekonomiskt klokt. Euron skapades som ett politiskt projekt, en del i driften mot en ”ever closer union”, som en symbol för Europas enighet. Som valutaområde finns en hel del övrigt att önska.

Ett valutaområde behöver vara relativt balanserat handelsmässigt, annars kommer överskott och underskott i bytesbalansen länderna emellan att skapa oöverstigliga problem. Alternativet är att ha en finansiell överbyggnad, som genom skatter och transfereringar kan jämna ut skillnaderna mellan länderna.

Grekland råkade illa ut efter åratal av statsfinansiell misskötsel, som bland annat möjliggjordes av lätt tillgång till billiga krediter tack vare euron. När sedan medicinen skulle distribueras av EU och Internationella valutafonden (i själva verket en räddningsaktion för de tyska banker som hade lånat ut pengarna till Grekland från början), så lyckades man förvärra situationen till den grad att Grekland hamnade i den värsta ekonomiska depression som något land sett någonsin sedan Digerdöden. Inklusive den amerikanska på 1930-talet.

Italiens BNP är idag på samma nivå som den dag då euron infördes, det vill säga noll total tillväxt. Det kanske kan glädja en och annan miljöpartist, men för människor och välfärd är den en mycket tragisk utveckling.

Det en förlorar, vinner en annan. På grund av att växelkurserna mellan import- och exportländer inom eurozonen numera är fasta, och att valutakursen därmed blir konstgjort nedpressad för de exporterande staterna, så skapas enorma handelsöverskott i framförallt Tyskland. Det tyska överskottet i handelsbalansen, över 8 procent av BNP, är det största som världen någonsin skådat. Detta överskott skapar högvis med likviditet som behöver avsättning – och som därmed i sin tur skapar ett nätverk av krediter mellan banker och stater.

Flera av Europas banker har problem, inklusive de tyska. Aktierna i Deutsche bank, den största långivaren i Tyskland, handlas idag till en kurs om 6-7 euro per aktie. För tio år sedan toppade kursen på 112 euro, ett fall om över 90%. Många italienska och grekiska banker tyngs också av dåliga lån.

Idag är konjunkturen fortsatt god, men ändå haltar såväl banker som stater betänkligt. Nästa recession kommer med all sannolikhet att innebära att någon eller några stater eller någon eller några banker kommer att få problem. Eftersom EU:s banker har lånat ut till varann och varandras regeringar, och de egna regeringarna garanterar bankerna, så räcker det med att någon bank eller att någon stat går omkull, för att dra med sig övriga i en svåröverblickbar domino.

Euron kommer inte att överleva nästa recession. Detta är man plågsamt medveten om på EU:s centralbank ECB. För att hantera de fulla konsekvenserna skulle det egentligen behövas en gemensam finanspolitik inom eurozonen, som kan beskatta och omfördela mellan EU:s olika länder. Något sådant är dock politiskt omöjligt, och man har fått nöja sig med otillräckliga halvmesyrer som EU:s bankunion, vilket innebär en gemensam övervakning av banksystemet, men i princip ingen gemensam garanti för de olika bankerna.

Det troliga utfallet blir att euron kommer att falla samman med extremt fula ekonomiska konsekvenser som följd. Sverige kommer inte att gå oskadat ur en sådan process, långt därifrån, men vi kommer att tacka vår lyckliga stjärna för att Jan Björklund inte har fått sin vilja igenom och att vi har stått utanför eurosamarbetet.

Henrik Sundström

Kandidat #25 på moderaternas lista till EU-parlamentet

Lästips:

Joseph E. Stiglitz, The Euro: How a Common Currency Threatens the Future of Europe

Yanis Varoufakis, Adults in the room

Det här är en artikel på ledarsidorna.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *