Några tankar om böneutrop

Frågan om böneutropens vara eller icke vara är just nu het i landet. Där verkar dock finns några juridiska frågetecken som förtjänas att reda ut.

Ett ianspråktagande av offentlig plats, genom till exempel böneutrop, är reglerad i ordningslagens tredje kapitel. Det är polisen som beslutar, men före beslut ska kommunen yttra sig. Om kommunen säger nej till framställan, är polisen bunden av detta. Kommunen har således en vetorätt.

Kommunens yttrande i frågan är ett rent politiskt beslut enligt kommunallagen och kan bara överklagas enligt denna lag. Det innebär att en domstol enbart kan upphäva kommunens beslut enligt formerna för laglighetsprövning, inte sätta något annat i dess ställe.

Den kommunala nämnd som beslutar är dock bunden av den religionsfrihet som Europakonventionen om mänskliga rättigheter (EKMR) garanterar alla individer och församlingar i sin nionde artikel.

Ifråga om böneutrop är det andra stycket i artikeln som är av intresse. Som huvudregel är religiösa yttranden skyddade från statliga eller kommunala ingrepp. Dock har kommunen en ganska långtgående rätt att beskära dessa, om de sker på offentlig plats.

En förutsättning för att kommunen ska kunna säga nej är att avslaget är motiverat av ett legitimt syfte, t ex att det kan upplevas störande av omkringboende. Kommunen har dock en skyldighet att behandla alla religioner lika.

I fall av böneutrop, som till skillnad från t ex kyrkklockor har ett tydligt religiöst innehåll, skulle man också kunna argumentera för att andra har en negativ religionsfrihet, en rätt att slippa ta del av religiösa budskap.

Det är således fullt möjligt  för de valda företrädarna i en kommun att säga nej till böneutrop, så länge det är på offentlig plats och syftet med beslutet inte är att diskriminera en viss religion.

Henrik Sundström (M)
advokat och personvalskandidat i valet till Europaparlamentet

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *